Vår drömförlossning :-)

2006-11-13
Anna & Alf



Vi är verkligen jättenöjda med profylaxkursen och rekommenderar den till de vi känner som ska få barn! Efter kursen kände vi, speciellt jag, mig trygg och litade på min egen förmåga. Vi gjorde övningarna i boken och ca 1-1½ månad innan förlossningen övade vi på andningen i ca 30 minuter 4-5 ggr/vecka. Vi läste på och kände oss så redo som vi kunde bli. (Vi var nog rätt ambitiösa, tror jag.) Jag var rätt säker på att bebisen skulle komma lite tidigare än BF 9 okt och så blev det.

Jag hade känt av svaga förvärkar lite då och då någon vecka innan och min BM sa att det var bra. Då går det åt rätt håll, tyckte hon. Jag vaknade vid ca kl 02:45 torsd den 5 okt av att slemproppen lossnat. Värkarna var svaga och oregelbundna och gjorde inte särskilt ont. Mer som molande mensvärk. De fortsatte så under torsdagen, även om de tilltog i styrka under dagen så gjorde det inte särskilt ont. På torsdagkvällen kom värkarna tätare och höll i sig längre. Under natten tilltog de ytterliggare och jag försökte hålla koll på om vi skulle vara välkomna till BB Stockholm eller inte. Så jag försökte sova (utan större framgång), andades och kollade på klockan. Vi pratade med BB ett par ggr under natten och på morgonen sa de att vi kunde komma in. Vi beslöt att äta frukost först innan vi åkte in. Åt frukost mellan värkarna, ingen höjdare precis. Ångrade att jag tyckt att vi skulle äta frukost hemma innan. Som tur är bor vi rätt nära BB och trots att vi kom iväg i morgontrafiken tog färden till BB bara 12 min i laglig fart. (Jag stirrade på klockan i bilen, så jag vet att det var 12 min.) Vi skrevs in ca kl 10 och då var jag i övrgången till den aktiva fasen. Var bara öppen ca 3-4 cm men vi fick stanna. (Tack och lov!) Jag tog ett bad fram till lunch. Värkarna avtog i badet :-(
Värkarbetet gick långsamt framåt. Vår BM sa att de ev. var tvugna att sticka hål på fosterhinnan för att få igång värkarna lite mer men som tur var slapp de göra det. Helt plötsligt tog värkarna fart framåt em/sen em. De kom i ett och någon större paus och vila var det inte tal om!

Jag ville ha smärtlindring och tog sterila kvaddlar. Det gjorde fruktansvärt ont de första 30-40 sek men sedan var de verkligen bra. Kvaddlarna kapade smärttopparna så jag kunde slumra till lite. Tog allt som allt sterila kvaddlar tre gånger. Jag duschade också vilket var skönt. Jag kan verkligen rekommendera sterila kvaddlar men oj, vad ont de gör när BM sprutar in det sterila vattnet! Här fick jag verkligen användning av andningen! Alf var nära att klippa till BM när de la de första kvaddlarna eftersom jag skrek rakt ut. Tog även lustgas från det att jag var öppen ca 7-8 cm. (50/50 och sedan 60/40.)

BM tyckte efter ett tag att det var dags att gå och kissa eftersom det var länge sedan jag gått på toaletten. Sagt och gjort. BM lämnade rummet. Plötsligt sa det poff och vattnet gick! Då fick jag panik, den portabla lustgastuben krånglade samtidigt och jag gastade i högan sky efter Alf och BM. BM kom skyndande och jag lugnade ned mig igen. (Så lugn man nu kan bli under omständigheterna.) Jag vred på mig för att jag kunde inte sitta ned, fast jag fortfarande gjorde det. BM konstaterade tre krystvärkar och att huvudet syntes, här ska födas barn! Va!? Äntligen! Jag hade föredragit att stå framåtlutad och ta värkarna, det gick bara inte att sitta. Så BM trodde att jag skulle tycka bäst om att stå på knä i förlossningssängen med ryggen mot henne. BM rusade ut i korridoren och högg tag i en kollega, vår sköterska hann inte ens in i rummet! Fyra krystningar och knappt 15 min efter det att vattnet gått kom vår son ut som skjuten ur en kanon kl 19:18. Även om starten var trög så gick det desto fortare på slutet! Vilken fantastisk upplevelse! Vår som skrek i högan sky, inget fel på lungkapaciteten ;-) Han var 50 cm lång och vägde 3505 g. Självklart världens finaste lilla kille, tycker vi!

Vi är så glada och nöjda! Andningen gick som på räls, personalen var fantastisk och jag och min man samarbetade jättebra. Vi fick vår drömförlossning, den blev t.o.m bättre än vad vi föreställt oss! Vi är så nöjda med kursen för att den gav oss rätt verktyg och självförtroende inför förlossningen. Som förstagångsförälder får man höra så många historier, tyvärr ofta skräckhistorier. Vårt tips till blivande förstagångsföräldrar är:

Öva på andningen, även om övningarna till i början känns lite fåniga. När du har ont så underlättar det när du känner att "detta kan jag".

Lita på er själva och till er kapacitet!

Man vet aldrig hur ens förlossning ska bli men ju mer förberedd man är desto bättre går det. Så resonerade iaf vi.

Lycka till!
Anna, Alf och Lillen drygt 5 veckor