"Men det är ju helt otroligt", sa barnmorskan.

2006-09-20




Hej,

Vi gick profylaxkursen i slutet av maj oc födde en liten son den 28:e juni (10 dagar efter beräknat datum) på Danderyd.

Allt gick jättebra, mycket tack vare kursen. Vattnet gick på morgonen kl 8 så vi åkte in för kontroll två timmar senare. Värkarna kom igång mer eller mindre på en gång men det var 6-8 min mellan så vi åkte hem igen. Hemma låg jag på soffan och andades och försökte ta det lugnt. När det blev lite jobbigare fick Johan ställa in en stol i badkaret så jag kunde sitta där och duscha ett tag. Fortfarande gick andningen bra, men värkarna kom tätt och när de tydligt ändrade karaktär kände jag att det var dags att åka in. Barnmorskan jag pratade med i telefon försökte truga lite först att vi skulle vara kvar hemma – det kunde ju ta rätt lång tid själva öppningsfasen – men jag stod på mig.

Vi kom in kl 19.30 på kvällen och när jag blev undersökt var jag helt öppen. ”Men det är ju helt otroligt!” var barnmorskans (samma som jag pratat med i telefon) ord.

Sen var det bara krystfasen kvar, det stannade upp lite och drog ut något på tiden så jag fick värkstimulerande dropp efter ett tag och på slutet var det ytterligare en barnmorska som kom in och tryckte till på magen och då kom han ut, vår lilla Love. 3850 g och 52 cm.

Det var nog rätt nära den drömförlossningen som jag önskat mig och Johan som tycker det är otäckt med blod klarade sig också utmärkt. Vi är båda väldigt nöjda med att vi gick kursen, jag är helt övertygad om att det var därför det gick så smidigt, att vi fokuserade på det vi skulle göra istället för att stressa upp oss och känna efter.

Stort tack från familjen Danielsson!