Bättre än jag hade hoppats!

2006-09-11
Emilia & Jens



Så var det äntligen dags... eller äntligen kanske är fel ord. Men för min del känndes de sista veckorna tunga och jag ville bara få slut på graviditeten. Det har ju inte varit någon dans på rosor och förlossningen fasade jag verkligen inför med tanke på hur stora barn min mamma fött och hur mycket hon sprack m.m.

Hade tankar om att jag skulle behöva gå minst två veckor förbi bf (7/8-06) och sedan ha en lång utdragen förlossning med komplikationer. Varför skulle förlossningen få bli bra när graviditeten varit mer än kämpig?!

Hade under slutet av kalendervecka 30 börjat så smått att testa olika igångsättningstips i liten skala.... njöt av att få leva normalt igen efter flera veckors vila och även av att få ha det lite skönt tillsammans med maken efter sex veckors avhållsamhet. Så bl.a. färdknäppande blev det.

Sedan veckan därpå så gjorde vi egentligen inget speciellt... jag prövade lite "värkigångsättningste" med basilika, kanel och nejlikor... faktiskt godare än det låter! Åt färsk annanas, dock bara en... skulle aldrig klara av att äta mer! Och så knaprade jag färsk basilika.

Hade förvärkar och kraftigare sammandragningar från och till från den 29/7, slemproppen gick sedan på måndagkvällen den 31/7. Sedan fortsatte det med förvärkar, speciellt nattetid.

Den 3/8 kl. 21:40 gick vattnet här hemma i vardagsrummet då jag reste mig från soffan för att gå till badrummet och göra mig iordning för natten. Jag hade precis innan sagt att "det är lika bra att gå och lägga sig, för här blir inga barn gjorda". Haha - om jag vara då vetat!

Värkarna tilltog snabbt och vi ringde förlossningen och fick komma in på kontroll. Inne på förlosnsingen hade jag kraftiga värkar, men inte regelbundna. Så vi åka hem och väntade... andades på, gjorde inte så ont och klarade värkarna med lättsamhet genom djupandning. Var så skönt att ha gått profylaxkursen...

Jens lagade lite pasta och försökte få i mig lite mat... han masserade svanken (hårt!)... sedan så la han sig och vilade lite medan jag vankade fram och tillbaka i lägenheten och försökte hitta bra ställningar att vila på (vilket var mer eller mindre omöjligt).

Använde TENSen och Profylaxandning hela tiden hemma - annars hade jag aldrig klarat att vara hemma! Senare använde jag även en påse med is som jag tryckte mot svanken vid värkarna. Funkade suveränt! Men till slut var värkarna överväldigande och jag hade svårt att röra mig... var svårt att ens tänka på att andas... väckte Jens och mumlade att jag inte stod ut. Han föröskte snabbt fixa ihop våra saker, ordna det sista med katterna och få iväg mig ut ur lägenheten! Ingen lätt match för honom!!

Bilresan var fruktansvärd!! Usch, den vill jag aldrig mer uppleva!

När vi kom in till förlossningen på morgonen kl. 4:45 så var jag öppen 8cm och hade kraftiga värkar. Började använda Lustgas i kombination med Profylaxandningen direkt, tillsammans med TENSen och ispåsen... Började få krystimpulser redan efter fyrtiofem minuter och fick börja krysta då jag var helt öppen kl. 5:50.

Kl. 6:11 kom Mikael till världen. 3765 gram, 50 cm lång och 35,5 cm i huvudomkrets. Han torkades av och lades på mitt bröst.... ljuvligt söt var han redan då!

Sedan kl. 6:25 kom moderkakan ut, hel och stor med bimoderkaka. Och efter det så suturerade barnmorskan en bristning på vaginalbotten med två stygn, medan Jens fick hålla Mikael för första gången.