När karamellen kom

2006-06-20
Malin Söderberg



När vårt första barn föddes 2003 gick vi kurs i Uppsala och förberedde oss så gott vi kunde inför vad som komma skulle. Svårt att riktigt förstå vad det är man står inför. Det blev en 26 timmar lång förlossning med mycket lustgas mot slutet, vilket resulterade i att jag inte kände mig riktigt närvarande.

För att ändra på detta gick vi denna gång profylaxkursen vi hört talas om. Nu visste man ju att det var andning och avslappning som varit bristvaror under första förlossningen. Att vara andraföderska ökade motivationen och viljan att verkligen gå hem och göra alla övningar. Satsade framförallt på andning och avslappning, ca 10 min varje kväll.

När värkarna satte igång vid 3-tiden började jag således med djupandningen liggandes i sängen. Vid 5 vart det jobbigt att ligga kvar i sängen, så då väckte jag min man och talade om att det var på gång, men att han nog kunde sova en stund till. Själv gick jag och satte mig i soffan och körde mellanandning. Vid 6.30 ringde vi till farmor som kom vid 8-tiden. Då satt jag och mellanandades för fullt med min 3-åriga som brevid mig, som vaknat den morgonen med 40 graders feber. Vi tittade på Pettson och Findus.... Ställde mig i dushen och märkte att slemproppen gått. Förökte äta min födelsedagsfrukost, det blev dock bara en yoghurt.

Det började bli dags att åka in. Skulle bara gå på toa en sista gång. Och då kom det en krystkänning. Otroligt nog en exakt kopia av vår kursledare Mickan Lünings fantastiska illustration av ett lätt brunstig älg! :) Hade jag inte sett och hört hennes illustration av hur en subtil krystkänning kan kännas så hade jag nog inte reagerat så direkt. Nu vart det bråttom, för jag ville inte föda i hallen. Stog i hallen och lättandades igenom nästa värk, sen halvsprang jag de tre trapporna ner från lägenheten (ingen hiss här inte) och tog nästa värk i trapphuset. Bilresan var som tur var kort, och när vi kom in till förlossningen kl. 9 var jag fullt öppen. När vi lyckats ta oss igenom undersökningsrummet och fått ett eget rum vart jag så glad när de omedelbart släckte lamporna i rummet, för då förstod jag ju att det inte var långt kvar. Prövade lustgasen, men då kom jag ur fas med andningen, så efter två andetag slängde jag bort den och fortsatte lättandas och slappna av med huvudet tryckt mot min mans mage som stog framför mig där jag satt på sängen. Stog sedan på knä i sängen och krystade. Enda gången jag kände att jag tappade kontrollen var när huvudet stog i öppningen, precis som Mickan berättat om. Barnmorskan sa att jag inte fick krysta, men det gick inte att hålla emot, bebeisen bara fortsatte ut utan att jag tryckte på. Och 10.15 kom vår son nummer två ut. Jag sprack lite grann men det behövde inte sys. Så plötsligt var vi tvåbarnsföräldrar, trots att det fortfarande kändes som att vi var hemma och packade väskan.

Barnmorskorna på förlossningen kallade det för en karamellförlossning. "Karamellen" heter numera Arvid, och är den bästa födelsedagspresent jag någonsin fått. Och vi sällar oss till den skara föräldrar som varmt rekommenderar denna kurs till alla gravida vi känner. Vi önskar att alla fick chansen att uppleva en drömförlossning!
Tack Mickan för en fantastisk kurs!