Så gick det till när RUBEN föddes!

2006-02-17
Jenny och Magnus



Nu har det gått lite tid efter förlossningen, lugnet har lagt sig i lägret, och nu har jag äntligen lite tid till övers att berätta för er om när Ruben föddes.

Vi väntade vårt andra barn, och med en mardrömslik första förlossning bakom oss - skippar detaljerna, men jag kan ju säga att barnmorskan höll på att brista i gråt när det var klart- kände vi oss sammanbitet motiverade till att DET DÄR skulle inte hända igen! Nu skulle det förberedas!
Så vi gick kursen, och satt och flåsade lite generat på varann i soffhörnan, och skrev två nästan identiska beskrivningar av mardröms resp. drömförlossningen...
och kände oss i alla fall mentalt förberedda på att föda även om vi aldrig riktigt fick till "k"krystet, trots upprepade frågor till Anna.

Men nu är det ju så, att allt blir inte alltid vad man tänkt ändå. Tre veckor innan beräknad tid, satt jag hos doktorn och stirrade på en kejsarsnittstid i min hand. Jag blev en blöt fläck av besvikelse. (Ni som sett Pingu sjunka ihop på isen av missräkning vet vad jag pratar om). Jag förstod allt så väl. Troligt STORT barn, inte så stor mamma, graviditetsdiabetes, illa sprucken förra gången. Oddsen var verkligen emot oss. Men jag sa: TACK, men nej tack! Ge oss en vecka till! Om jag inte fött då vill jag pröva att sättas igång istället snällasnällasnälla?! Snälla doktorn sa ok. Så vi åkte hem och prövade alternativa sätt att få igång förlossningen, ännu mer sammanbitna.

Den 3/11 var det dags. Och någon mer avancerad igångsättning behövdes inte, jag var redan öppen 3 cm. Så de bräckte hinnor, och vi gick glada på korridorpromenad. Jag hann ett varv (ETT) innan jag lättandades, och stapplade in i duschen. Där stod jag i max en kvart, när jag plötsligt kände hur det rasslade till inne i bäckenet, och hur barnet kanade neråt. Vi hängde på ringklockan, och det ordnades så att barnet skulle kunna förlösas i duschen. Då kom en ynka liten värkpaus, och utan en tråd på kroppen begav jag mig raskt ut i korridoren med barnmorska och en något generad make i släptåg. Jag hann precis in på rummet innan nästa värk kom. Jag klättrade upp i sängen och stod på knä och höll i gaveländan. Jag ser huvudet ! ropade barnmorskan entusiastiskt. Men då beslutade jag mig för att det STRUNTAR jag i, och där tog alla eventuella kunskaper om krystning och en kontrollerad förlossning slut. TA BORT DEN TA BORT DEN! skrek jag medan jag ruskade gaveln för allt vad jag var värd. Min käre, väldigt tålmodige man kom då med förslaget att jag skulle krysta på "K" varpå han snabbt fick ducka för årets råsop. Lika illa gick det med lustgasen som jag kastade all världens väg. Själv undrade jag hur jag kunde ha varit så sinnessvag att jag inte ville ha kejsarsnitt... Ingenting av det här kan jag på något sätt förklara i efterhand, förutom att det var riktigt ruskigt och gjorde ganska ont på slutet. Jag krystade inte en enda gång, det där skötte kroppen bra av sig själv vilket jag är väldigt tacksam för. För ut kom han till slut! Två timmar från start till mål! Han var lite blå runt pannan där han blivit lite klämd, men annars mådde han som en prins!, med 9-10-10 i apgar. Och det var värt allting... Stor och fin, med mycket mörkt och lockigt hår, var han störst på BB de dagarna vi låg där. 4715 gram och 54 cm lång och världens underbaraste!
Själv mådde jag toppen efteråt och var väldigt glad över det inställda kejsarsnittet. Makens kommentar däremot var att det där hade jag fixat själv, jag var inte alls lika beroende av hans stöd den här gången,och det var väl synd nu när han hade förberett sig?! Jag blev inte alls rädd när värkarna kom, och upplevde dem inte som smärtsamma överhuvudtaget den här gången. Det var väl krystningen då som inte var så kul....men det kanske blir bättre nästa gång! Vem vet!
Rubens förlossning blev en intensiv, rolig och omtumlande upplevelse, som vi kan prata om om och om igen utan att tröttna. Den gav liksom mersmak. Och nu har ni fått läsa om den!

Lycka till alla blivande och nyblivna mammor och pappor, och njut av era bebisar hälsar Jenny och Magnus med lille Ruben och storebror Sebastian.