Min sons födelsedag - ett vackert minne för livet

2005-07-06
Karin Rystedt
karin_rystedt@hotmail.com


Var lite tveksam till kursens värde när vi precis gått den. Tyckte att den var lite dyr och det kändes inte som den gav så där jättemycket när vi gick den. Kändes mest lite löjligt och vi övade inte direkt hemma heller.

När vi väl skulle till att föda var det bara att konstatera att vi lärt oss mycket. Vi hade pratat igenom allt, vi fungerade som ett perfekt team och andningen satt där den skulle trots att jag inte övat så mycket. Fick regelbundna värkar vid två-tiden på dagen. Andades, åt och tittade på en film. En kompis kommer förbi på eftermiddagen med smågodis, vi pratar skrattar och och börjar klocka mina värkar. Henrik kommer hem med mat till oss tre. Vi äter och har jättemysigt. Vi nio börjar värkarna komma tätt, vi ringer och få komma in.

När vi kommer in är jag 3-4 cm öppen. 5 timmar och 40 minuter senare är vår son född. Allt gick så himla bra, Henrik var ett superbra stöd, vi andades och krystade tillsammans, han masserade och tog hand om mig på allra bästa sätt. Jag kände mig lycklig, stark och trygg.

Jag hade ingen målsättning att föda utan smärtlindring, hade irriterat mig på att kursen enligt min uppfattning så tydligt tog ställning mot t.ex. ryggmärgsbedövning. Min plan var att ta all den smärtlindring som behövdes för att jag skulle känna mig trygg. Det behövdes dock ingen ryggmärgsbedövning - andningen, lustgasen, riskudden, min älskling och att stå upp gav mig den lindring av smärtan som behövdes.

Som sagt. I efterhand inser jag att kursen var värd varje litet öre, eftersom jag tror att den till stor del bidrog till att göra min sons födelsedag till ett vackert minne för livet.