Tveksam...

2004-11-26
Eriks mamma



Jag är ledsen att behöva skriva det här, men profylaxandning fungerar nog inte för alla personer...
När vi kom in på BB var jag öppen 3 cm, djupandades och allt verkade gå som tåget. Vid 5 cm började jag att må jätteilla samtidigt som verkarna tilltog med en enorm, obeskrivlig smärta. Jag började kräkas hejdlöst, blev helt igentäppt i hela näsan och att fortsätta andas var helt otänkbart. Samtidigt drabbades jag av världens frossattacker och låg och skakade med 10 filtar över mig. Hjälp mig att kunna fortsätta andas, ge mig näsdroppar eller något, bad jag, samtidigt som jag försökte bli av med allt slem, utan resultat, men sköterskorna bara satt och tittade på och tyckte nog att det här med profylax var nog ändå bara humbug. Jag hade verkligen understrukit i mitt brev till barnmorskan att jag gått kursen och önskade stöd i profylaxandning. Jag känner mig dum så här i efteråt som litade på att det fungerar så. Jag och min kille hade ju övat varje dag i två månader, andats, nypts, tränat avslappning och krystteknik. Hur som helst, vid 8 cm fick jag epidural (tack gode gud för kemisk smärtlindring) och tre timmar senare var vår underbara son född. Förlossningen i sig var en riktig pärs, men lyckan som sköljde över mig i samma stund som vår underbara bebis kom ut (äntligen efter så många månaders väntan och nyfikenhet på vem det är) var så mycket starkare och mäktigare än nära-döden-upplevelsen som uppenbarat sig kring 6-7 cm att det inte ens går att jämföra. Det som fungerade för mig var positiv visualisering, coachingen och till viss del krysttekniken. Andning och avslappning var tyvärr miltals långt bort. Och problemet är nog att jag inte kan sätta fingret på exakt vad jag hade kunnat gjort annorlunda innan och under själva förlossningen. Men, men, jag misströstar icke utan hoppas att det går bättre nästa gång för fler bebisar hoppas jag verkligen att det blir i framtiden.

Kram på er alla/ Eriks mamma