Klarade lång förlossning med hjälp av andning och avslappning

2004-09-17
Annika & Peter



Här kommer lite återkoppling från profylaxkursen med tillämpning i skarpt läge.

Jag tränade samvetsgrant varje dag i mellan 15 minuter och en timme i två
månader: inget fick lämnas åt slumpen! När jag hade gått nästan två veckor över tiden tyckte jag att en av poängerna med att äntligen få föda barn skulle vara att slippa avslappnings- och andningsträningen som jag vid det laget var mer än lovligt trött på... När det väl satte igång var jag i alla fall evigt tacksam för att vi hade gått kurs hos er. Utan avslappning och andning vet jag inte hur det hade slutat.

För det första: latensfasen varade i 3,5 dygn. Jag var väl medveten om att det kunde ta tid, det hade du berättat på kursen. Hade jag bara gått efter böckerna som säger 4-20 timmar hade jag nog misströstat. Värkarna var trots allt uthärdliga och med hjälp av djupandning, min mycket viktiga TENS-apparat och trägen pepping av min man var jag fortfarande ganska pigg även efter tre dygn. (Eftersom jag tvingat honom att träna med mig ett par gånger i veckan var vi samspelta, vilket var oerhört mycket viktigare än jag hade kunnat ana). Utan andning och avslappning, nej då hade jag nog inte klarat en så lång latensfas. När tre dygn hade gått tjatade jag mig till en kontroll på DS och det visade sig att de inte kunde se något fostervatten när det gjorde ett snabbt ultraljud. Vi fick stanna på förlossningen över natten för att följande dag få lite hjälp på traven om det inte tog fart av egen kraft.

Förlossningen som följde dagen därpå innehöll nära nog alla ingredienser jag hade önskat slippa: hinnspräckning, värkstimulerande dropp, förbud mot att äta och dricka p.g.a. beredskap på kejsarsnitt, konstant CTG-övervakning (=inga bad, ingen dusch), ständiga gynundersökningar (sex gånger fick de fästa skaplelektroden, och utöver det tog de PH-värdet från lillpluttens huvud), liggande position (pga behovet av övervakning), epidural och slutligen sugklocka. Ändå är jag mycket nöjd med min förlossning och skulle inte ha velat missa den upplevelsen. Trots att förlossningen blev så "teknisk" med all övervakning och alla droppslangar var jag fullständigt klar över vad som hände och varför. Personalen var suverän och jag kände att jag behärskade situationen fullständigt. Jag frågade min man efteråt om jag verkligen hade andats mig igenom varje värk och slappnat av och han bekräftade att även när det var som tuffast hade jag sett fullständigt lealös ut och kört en mellan- eller djupandning. När sugklockan dök upp var jag mycket glad att jag tränat krystteknik eftersom jag aldrig hann få krystvärkar. Det var rätt bråttom och de uppmanade mig bara att krysta. Om jag inte hade tränat hade jag nog inte fattat alls vad jag skulle göra, men nu fick jag faktiskt beröm för min teknik. Även min man hade lärt sig mycket av profylaxkursen och ägande sig åt att peppa, hålla emot när trycket nedåt var för stort och föra min talan.

När Felix hade fötts fick jag upp honom på magen direkt, vilket var mycket viktigt för mig, och han mådde bra trots de påfrestningar på honom som gjorde att de fick ta till sugklockan.

Kort sagt: utan profylaxkursen tror jag att jag hade gett upp mycket tidigt och det hade nog slutat med snitt. Nu orkade jag mig igenom hela förloppet både tack vare andningen, avslappningen och inte minst de kunskaper vi hade fått på kursen. Jag andades nog lite mer i lustgasmasken än ni skulle rekommendera, men det var nog en förutsättning för att jag skulle klara av de återkommande gynundersökningarna. Häromdagen läste jag igenom "drömförlossningen" och "mardrömsförlossningen" och kunde konstatera att min blev nog ett mellanting mellan de båda men att det som jag då uppfattat som "mardröm" inte var så farligt som jag hade trott.

Ja, det här är ett outtömligt ämne för mig och jag skulle kunna skriva sida upp och sida ner! Men med en liten Felix som väcker mig regelbundet varannan timme nätterna igenom och en livlig tvååring hemmavid måste nattsömnen prioriteras framför att sitta och uggla framför datorn! Ni har väl en repetitionskurs inför när "trean" ska ut (när det nu kan tänkas ske)?

Vänliga hälsningar med ett stort tack från Annika, Peter, Felix och Karolina