Snabb men bra förlossning

2004-02-16
Hélène



Sex dagar före utsatt datum så gick vattnet, halv tolv på kvällen. Min sambo och jag larvade mest runt hemma, vi fattade nog inte riktigt att det faktiskt hade startat. Vi ringde till BB Stockholm som sa att vi kunde komma in på morgonen efter för observation, om det inte skulle dra igång under natten förstås.

Vid 00:30 startade värkarna, och det var 5-7 minuter emellan redan från början. Jag förstod inte riktigt vad som hände eftersom de var så täta. Hade ju laddat med film som jag skulle titta på under första delen av förlossningen, och godis…

Jag började förstå att det inte skulle bli någon film utan fokuserade istället på andningen. Låg på sängen och andades jättebra, vilket kändes skönt. Ola hjälpte till lite emellanåt, när han inte packade väska eller bredde mackor. Det hela gick dock väldigt fort, vilket ingen av oss var beredd på. Hela tiden låg jag på sidan i sängen och andades. Vi ringde BB Sthlm några gånger, som varje gång sa åt oss att stanna hemma så länge som möjligt. Vi bor fem minuter från DS vilket gjorde att vi tänkte att vi kanske kunde stanna hemma lite till och jag tänkte hela tiden att jag vägrar att bli hemskickad.

Jag mådde illa och blev så småningom även skitnödig, efter 2,5 timme var det 2-3 minuter mellan värkarna och då började det göra riktigt ont, det var svårt att hänga med och andas. Så vid tre bestämde vi oss för att åka in, men då var jag i så dåligt skick att jag hade svårt att stå, än mindre få på mig kläder vilket gjorde att det tog oss en timme att komma till DS. Vi var inne i förlossningsrummet klockan 04:10, då var jag helt öppen och 05:30 var Svante född!

Jag känner mig jättenöjd med förlossningen, andningen fungerade bra och det enda jag behövde var lustgas på slutet. Har aldrig varit så fokuserad i hela mitt liv, visste att det bara var en muskel i hela kroppen som skulle arbeta. Dock var jag helt oförberedd på hur fort det gick, och det kändes väldigt jobbigt. Till nästa gång vet jag nu att det nog kommer att gå ännu fortare så nu känner jag mig mer beredd.

Jag är enormt glad att vi gick kursen, nu kände jag att jag visste hur jag skulle hjälpa min kropp att föda fram bebisen. Andningen gav mig också något att koncentrera mig på, istället för värkarna.

För Olas del innebar kursen att han fick kunskap om förloppet och mer handgripliga råd om vad han kunde göra för att underlätta. Detta innebar också en trygghet för mig, att han visste ungefär var vi var i arbetet och vad som komma skulle, så att jag helhjärtat kunde koncentrera mig på andning och avslappning. Jag var också oroad över att spricka mycket men genom att träna krystning och vilka muskler som man bör använda så kände jag mig mindre oroad, och det gick också bra. Fast jag var så inställd på att inte ge efter för krystreflexen för tidigt så att barnmorskan till slut var tvungen att säga åt mig att nu var det ok att släppa fram krystningen. Så ut kom Svante, världens sötaste förstås…