Berättelse

2003-11-06
Camilla
camilla.wandel@telia.com


Hej,
gick Annas profylaxkurs i augusti 2003 ute på Blidö Värdshus. Det var extremt hett den helgen men vi kämpade på med våra andningsövningar.

Kände mig jättepeppad och förberedd efter kursen, min sambo likaså. Övade andning hemma till en början men sedan rann det ut i sanden och det blev mer sporadiskt. Vi kände oss ändå bra förberedda inför det som skulle komma.

Nu till förlossningen, vattnet gick kl 03.15 lördag natt den 6:e september eller egentligen söndagen den 7:e på morgonen. Inga värkar kom men åkte in till HS, vattenavgång konstaterades. Blev hemskickade. Väl hemma på söndagen kom värkarna, satte mig i soffan och andades mellanandning direkt då det gjorde rätt ont. Flåsade på och värkarna började bli regelbundna. Åkte in igen, pinvärkar var det visst, öppen 1 cm, hemskickade igen. Värkarna blev värre söndag natt och nu var det nästan lättandning som gällde. Satte mig i duschen, hjälpte inte. Satte mig i en fåtölj och flåsade mellan/lättandning. Nu gjorde det förbaskat ont. Hade inte fått ngn sömn på 2 nätter nu och kände mig nästan bakis.

Åker in måndag morgon igen den 8:e sep, nu var jag öppen 5 cm i alla fall. Kommer in på förlossningsrummet kl 09.30 måndag morgon. Andas och känner mig väldigt avslappnad, får akupunktur o värmekunddar men nålarna är mest i vägen. Får värkstimulerande dropp och nu blir det knappt paus mellan värkarna. Flåsar som en galning och sambo räknar ned värkarna, vi är ett team och vi andas och andas, i alla fall jag.
Vill inte ha EDA, känner att jag nog ska klara det här med andningen vilket är målet, lustgasen fungerar bra men känner att jag inte har riktigt koll på hur den ska användas ihop med andningen. Det blir ngn mix av det hela.

Under krystningen är jag nog så himla trött och slut efter ca 39 timmar av värkar...så glömmer bort hur vi lärt oss hur vi ska krysta, trycker på som man inte ska göra men sprack ytterst lite ändå och sydd med 3 små stygn utvändigt.

Vill tacka för en superbra kurs som gjorde oss enormt förberedda och andning fungerade hela vägen men fick inte riktigt till det i slutet men vad gör det.

Dottern som vi fick mådde jättebra, hade fått massor med syre och var alldeles rosa när hon kom ut och fick toppbetyg på apgar. Hjärtljuden var stabila hela tiden.

Är övertygad om att profylaxen hjälpte mig till allt detta att hon fick komma till världen på bästa sätt.

BM + läkarstudent var "imponerade" av vårt teamwork och sa att jag var så enormt avslappnad varje gång de kom in i rummet. De sa att de skulle läsa Annas häfte som vi fick på kursen och som vi hade i journalen ordentligt för de tyckte att vi var så förberedda och visste vad vi höll på med.

Så tack för en superkurs som vi varmt vill rekommendera till alla kommande föräldrar. Dottern heter Novalie och föddes den 8/9 kl 18.00 på Huddinge Sjukhus och är förstås världens sötaste.

Camilla & Erik