Min förlossning – Alices födelse 24 juni 2003

2003-09-18
Malin och Stefan



Jag har fött mitt andra barn och använt mig av psykoprofylaxmetoden och jag är så glad att jag vågade lita på mig själv och på att metoden fungerade. Jag vill berätta om min förlossning och hur jag använde mig av psykoprofylaxen.

Eftersom min första förlossning hade varit lång, besvärlig och med komplikationer, så ville jag att denna gång skulle det gå lättare att föda och jag ville på inga villkor spricka så mycket som första gången. Min stora fundering var om jag verkligen vågade lita på mig själv och hade jag verkligen det självförtroende som behövdes för föda med metoden? Skulle jag få det stöd som jag behövde och min man och av barnmorskan?

Måndag 22 juni började jag att läcka vatten sent på kvällen. Klockan 22.30 på kvällen kom Stefan tillbaka från Göteborg efter att ha kört fram och tillbaka på samma dag. Han hade precis lagt sig tillrätta i sängen bredvid mig då jag säger att jag tror att jag läcker fostervatten. Det var bara att resa på sig och ge sig av till Huddinge.

01.00 anländer vi till förlossningen och fick då sova i ett förlossningsrum över natten. Jag hade ff inga värkar utan bara vattenavgång. På morgonen diskuterade vi om vi skulle sätta igång förlossningen med dropp direkt eller om vi skulle vänta ytterligare ett dygn. Jag kände att den här gången fick det inte bli ett utdraget förlopp som förra gången då förlossningen sträckte sig över två nätter. Alltså bestämde vi att sätta igång mig med dropp direkt. Nu hade jag även fått lite "egna värkar" som ej var etablerade.

Klockan 13.30 startades droppen och sedan gick hela förloppet egentligen mycket snabbt, för 18.08 var vår dotter redan ute. Under hela värkarbetet använde jag mig nu av psykoprofylaxmetoden och jag kände att det gick bra. Visst gjorde värkarna väldigt ont men jag hade en metod för att ta mig igenom dem. Som ett mantra upprepade jag för mig själv att jag får absolut inte avvika från metoden en enda gång för då kommer det att göra ännu ondare. Som komplement använde jag mig av varm vetekudde vilket jag upplevde lindrande. Senare fick jag hjälp av barnmorskan med att montera en TENS-apparat. Den var inte så effektiv och dessutom lossnade elektroderna ibland och kom i kontakt med varandra och det gjorde mycket ont.

När jag var öppen ca 6 cm blev det riktigt jobbigt. Jag kunde knappt hålla mig kvar på britsen p g a smärtan, men jag var fast besluten att INTE vika av från min metod. Jag visste ju att om jag överger metoden kommer det att göra ännu mer ont så det var bara att fortsätta andas och slappna av och hela tiden vara fokuserad på att det var det jag skulle göra. Det var också i detta skede som jag kompletterade metoden med lustgas. Den här fasen från 6 till 10 cm gick ju ganska fort och snart kände jag krystvärkarna skölja över mig. Just då var jag och Stefan ensamma och jag skrek till honom att barnmorskan måste snabbt komma för nu kommer barnet.

Barnmorskan och två sköterskor var snabbt på plats. Vi bestämde att jag skulle föda halvsittande. Kl 17.45 började jag krysta och det hela gick mycket snabbt för 23 minuter senare var vår Alice ute. Under krystarbetet var jag fokuserad på att krysta med den teknik jag lärt mig på kursen och det gick mycket bra. Jag sprack lite och blev sydd med 5 stygn. Barnmorskan sa att hon hade gjort allt för att det inte skulle spricka men detta kunde hon inte göra något åt eftersom jag gick sönder i mitt gamla ärr där det var mycket tunn hud.

Eftersom allt hade gått bra och vi hade fått en välskapt liten flicka kändes de 5 stygnen helt obetydliga trots att jag innan hade varit mycket orolig över att gå sönder ännu en gång. Men framför allt – jag hade fött utan ryggmärgsbedövning och jag hade klarat mig galant med psykoprofylaxen! Tack för en superbra kurs som jag varmt rekommenderar alla blivande föräldrar!!

Hälsningar
Malin och Stefan