Andas

2011-09-01
Johanna
johanna@thedalsland.se


Vi gick en helgkurs ganska sent nära förlossningen eftersom vi hade missat kurserna på östra. Vi hoppades att vi skulle landa i det hela att vi faktiskt skulle få ett barn.

Vi tyckte det var så himla bra och båda kände oss mer redo och nyfikna istället för rädda inför förlossningen. Tidigare hade jag varit skräckslagen och min man hade mest varit rädd att han inte visste vad han skulle göra.

Nu blev det aldrig någon förlossning, vi skulle bli igångsatta på grund av gallsyreförgiftning men de upptäckte i sista minuten att han låg upp och ner. Jag fick valet att försöka föda ändå, vilket för mig var helt uteslutet eller att göra ett vändningsförsök. Jag hade väl egentligen inget val så det gav mig bricanyl och försökte vända runt honom. De sa att det skulle vara obehagligt så jag var förberedd men fick ändå total panik. Min man som satt på kanten av sängen fick mig då att djupandas. Han andades i mitt öra och det funkade.

Så vi hade stor hjälp av kursen även om vi aldrig fick testa hela förloppet.

Barnet Hugo kom någon timma senare ut med hjälp av halvakut kejsarsnitt. Jag var så glad och avslappnad att de fick säga till mig att sluta skratta när de tog ut honom.

Tack Annas profylax!