Vår drömförlossning!

2010-01-19
Jenny
jenny_huddinge@hotmail.com


I slutet av graviditeten gick vi Annas profylaxkurs. I 6 timmar totalt satt vi där och tog in allt som sades, lite tips och råd från coachen. Jag minns att jag satt och studerade dom andra paren och tänkte hur allas förlossningar skulle bli. Att någon säkert skulle bli snittad, att en skulle få en 30 timmars förlossning, men att någon eller några skulle få en riktig drömförlossning. Men jag hade aldrig anat att vi skulle bli de lyckligt lottade! En av läxorna vi fick var att skriva ned just sin drömförlossning. Virriga som vi (eller läs Jonny) så missade vi såklart att vi hade den uppgiften och såg skamset på varandra när vi skulle redovisa. Men om vi nu hade varit duktiga och gjort vår läxa, så hade vi aldrig kunnat skriva ned den så pass bra som den blev.

Men först en sammanfattning av Natalies förlossning som var vår referens hur en förlossning kunde vara. Vattnet gick utan förvarning prick 00. Värkarna var från första stund täta och kraftiga och Jonny sprang runt och packade BB väskan. Denna hade jag tänkt jag skulle packa i lugn och ro när det satte igång, för det skulle ju inte vara så jobbigt i början. Men ist stod jag i duschen och försökte ta värkarna. Runt 4 åkte vi in, och jag var då öppen 4 cm. Sen tog det 10 långa timmar innan jag öppnat mig helt och hon kom. Det stannade på 7 cm i 7 timmar! Så jag övergav lustgasen nånstans på vägen och tog EDA. Men ut kom hon tillslut, men det var en lång och jobbig förlossning.

Med lillebror blev det tvärtom en lätt och snabb förlossning. I flera dagar innan höll min kropp på att luras. Jag fick värkar som var regelnbundna, men de avtog alltid. Flera gånger var vi uppe på natten och packade klart väskan, satt och åt pasta, och trodde verkligen att det var dags. Sen efter 2,3 timmar så avtog de och vi somnade och vaknade besvikna.

Natten innan han kom hade jag haft värkar hela natten. Men jag andades igenom dom och somnade om, och på fm avtog dom. Vi lämnade Natalie på dagis och åkte på vårt inbokade besök hos vår bm. När jag berättade om alla lurvärkar jag haft så föreslog hon en undersökning för att se om de gjort någon nytta. Jag trodde inte det (och var rätt besviken på min kropp som lurade mig om och om igen) men det visade sig att jag trots allt var öppen 2-3 cm. Bm gissing var att det skulle sätta igång de närmsta 2 dagarna. Vi gick därifrån med ett leende och förväntansfulla, nu fanns det hopp! Jag var så otroligt less på att vara gravid, och de 4 dagarna som gått sen BF kändes som veckor.

Vi hämtade Natalie på dagis och hann knappt hem förrän värkarna kom tillbaka. Men de var inte så starka, jag satt och pratade med min svägerska som var på besök och mailade kunder om körningar med bussen. Jag t.om ringde ett samtal till en kund och lyckades dölja alla värkar jag fick under vårt samtal. Ändå vågade vi inte hoppas på att det var på riktigt. Ett knep för att se om det är fake eller riktigt är ju en lång varm dusch. Nu var ju vårt varmvatten slut så vi åkte till mamma, och där stod jag i duschen i en timme. Och det var nog då vi insåg att det var på riktigt!

Jonny passade på att slänga i sig mat, medans jag stod och andades igenom värkarna. Hade stor användning för profylaxen och jag var rätt lugn. Kunde t.om träffa Natalie lite mellan värkarna. Ringde in till förlossningen, men det var fullt, men såg ut att lätta lite längre fram. Så vi fortsatte med vår profylax nån timme till. Framåt 19 så kände jag att det ändå var dags att åka in, jag var rätt spänd på att se hur långt man kommit under de här timmarna. Huddinge makade in oss och vi åkte iväg.

Kom in på förlossningen strax innan 20. Fick ett rum och blev undersökt, och till min besvikelse så hade jag bara öppnat mig 4 cm. Alltså 1-2 cm på dessa timmar. Bm sa att man kunde säga att förlossningen började nu och jag var beredd på många timmar med värkar.

Träffade min bästis sen sist, lustgasen. Efter första värken så slet jag bort den och ropade förtjust till Jonny att det snurrade och var jättehärligt. Sen var vi oskiljaktiga. Mitt problem här var bara att jag körde en lugn profylaxandning i lustgasen, men den fick mig inte att slappna av i kroppen. Varje värk som kom var så stark och smärtsam att jag spände varje liten muskel i min kropp. Efteråt förklarade en bm att jag inte hade kunnat slappna av iom att de var så starka. Jag hann som tur var inte ha så många. Jonny satte upp bilden på Eddie från vårt 3D ultraljud på en lampa ovanför mig och jag låg och tittade på det i min lustgasdimma.

Efter en halvtimme inne på förlossningen, 20.30 gick vattnet. strax innan 21 kände jag att jag inte fixade en enda värk till. Jag bad Jonny ringa på bm så att jag kunde få nån bedövning. Hon kom in mitt under en värk, och i min lustgas dimma så hörde jag hur hon med panik i rösten frågade om det var andra barnet och om jag kände att det tryckte på. När jag kom ur min dimma efter värken så insåg jag att det faktiskt gjorde det, och hon sprang snabbt iväg för att hämta förstärkning. In kom en äldre bm som jag träffade när jag var inne med Natalie. Hon sa att det var dags nu, att han skulle komma.

Jag och Jonny bara stirrade på varandra och jag blev så lycklig att jag redan var i mål och att han skulle komma. Sen fick jag panik då jag blev fråntagen lustgasen med Natalie när det var dags att krysta. Men den här personalen sa att jag fick ta hur mycket jag ville, så jag låg och sög i mig den allt vad jag orkade. Sen kom jag på att jag kanske ville minnas detta ögonblick, så jag tog bort den, tills smärtan kom och jag valde att fly undan den i dimman igen. Men på mindre än 10 min och 4 krystvärkar så kom han och då var jag snabb med att "komma tillbaks" till verkligheten. När dimman lättade så fick jag se världens sötaste lilla kille. Helt perfekt var han. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet. Sen var det dags för moderkakan och några stygn, så Jonny fick bli kär han också, och jag återgick till lustgasen. Han föddes 21.11, bara lite mer än en timme efter att vi kommit in på förlossningen.

sen fick vi några timmar i lugn och ro, sms:ade alla om att han var här, fikade, satt bara och tittade på vår lilla son och försökte smälta allt. Och att allt hade gått så bra. Fick massor med sms som gjorde vår lycka ännu större och kvällen blev en av våra lyckligaste i våra liv. Hela natten låg jag vaken och tittade på honom, var så otroligt kär. Att man kan älska någon så mycket!