Lilla Hilde

2008-01-08
Åse Lundgren
ase.lundgren@ornskoldsvik.se


I juli 2004 föddes vårt första barn - vår son Nils. Jag hade sett fram mycket mot förlossningen men vi hade inte förberett oss på något vis utan tänkte bara att det löser sig nog när det väl sätter igång! Det gjorde det ju oxå så klart men oj vad oförberedd jag var på smärtan!! Visste inte var jag skulle göra av mig själv & hade panik under värkarna & även mellan värkarna!! Vägrade släppa lustgasen & minns bara allt som ett enda töcken av smärta!! Allt gick superfort - vaknade av att vattnet gick 04.20 & strax därefter kom värkarna igång. 2 timmar senare var jag öppen 8 cm & då blev det akutsnitt pga av oupptäckt sätesbjudning. Så jag fick aldrig vara med om slutklämmen med honom!

När vi så blev gravida igen kände jag ganska direkt att jag ville vara mer förberedd den här gången! Jörgen tyckte att kejsarsnitt var superbra & kontrollerat så han gick runt & hoppades att det skulle bli planerat snitt den här gången. Själv drömde jag om att få uppleva en hel förlossning & kände mig ledsen över att inte Jörgen kände likadant.....

Frågade min barnmorska om profylaxutbildning men hon sa att det finns inga här i Ö-vik. letade på internet & hittade till min stora lycka den här hemsidan & såg att det skulle hållas en intensivkurs i Umeå någon månad senare. Blev jättesugen & hoppades verkligen att Jörgen skulle vilja fara. Trodde inte att han skulle vara så intresserad men när jag frågade honom sa han direkt ja & jag skyndade mig att boka!!

Umeå är 10 mil bort så vi passade på att göra helgen till en riktig myshelg! Fixade barnvakt & bokade hotell! Kursen var fredag kväll & lördag förmiddag. Vi var 5 par som var där & kursen var helt fantastisk! Vår kursledare Caroline Appeltoft var helt suverän! Hon bjöd så mycket på sig själv & var så inspirerande! Vi skrattade mycket & lärde oss massor!! Både Jörgen & jag åkte hem från Umeå heltaggade inför förlossningen! Jörgen släppte sina tankar på kejsarsnitt & såg nu fram emot förlossningen lika mycket som jag!!

Jag var beräknad den 30/12 & gick hem från jobbet den 30/11 för en månads lugn & ro. Tänkte oxå hela tiden att jag säkert skulle få för tidigt - men det fanns ju inget som talade för det egentligen (förutom att magen var så stor att alla trodde att jag gått över tiden när jag bara var i vecka 36!!!) & alla skrattade åt mig som redan vid lucia började tänka att det skulle vara dax!

Onsdagen den 19/12 var som vilken dag som helst, hade inga känningar eller krämpor. Gick & lade mig - vaknade vid 01.30 tiden av att det ilade & gjorde lite, lite ont. Gick på toa & när jag satt & kissade tyckte jag att det började göra ännu lite mera ont. När jag reste mig upp började det komma fostervatten & jag fattade att det var dax. 10 dagar före bf!! Blev rätt så nervös när jag förstod att det var dax & fick som frossa! Knäna skakade när jag gick in i sovrummet & väckte Jörgen. Tänk vad länge vi väntat & drömt om just detta ögonblick!! Jörgen var hur lugn som helst & ringde barnvakten som skyndade sig hit (vi vågade inte vänta eftersom det gick så himla fort med Nils) Sen ringde han förlossningen & barnmorskan frågade om barnet var fixerat - vilket den inte var. Så då fick jag order om att lägga mig ner & ringa efter ambulans! (tydligen kan navelsträngen fara ut om inte barnet är fixerat & det är livsfarligt för barnet!) Det kändes lite fånigt att ringa 112 - men men...ambulanskillarna kom vid 02.30 & då hade jag börjat få ganska så kraftiga värkar! Djupandades på duktigt & kände mig ganska lugn. Jörgen var superlugn & peppad!

När vi kom in på förlossningen var jag öppen 3 cm. Barnmorskan hade läst i journalen att vi gått profylaxkurs så hon uppmuntrade oss i andningen & hjälpte till bra. Efter att jag haft CTG-kurvan på ett tag så fick vi gå in i duschen. Det var skönt!!! Har aldrig i hela mitt liv duschat så hett!!!! Jörgen spolade hårt, hårt bak på ryggen under värkarna & jag mellanandades. Öppnade mig en centimeter till under den dryga halvtimman i duschen & värkarna var riktigt, riktigt intensiva & långa & kom väldigt tätt. Kände att jag behövde smärtlindring & fick då lustgas. Det hjälpte lite men inte tillräckligt tyckte jag. Började så smått fantisera om kejsarsnitt men Jörgen var en klippa & peppade mig & trodde på mig. När jag var öppen 5 centimeter tyckte jag att det var olidligt!! Fick epidural & det var helt underbart!!! Värkarbetet var fortfarande så intensivt att jag trots epiduralen hade stor nytta av andningen!!

Vid klockan 06.oo, alltså 3 timmar efter att jag kom in på förlossningen, var jag öppenn 8 cm & började ha rejäla krystkänningar! Jörgen skrattade gott åt mina "bajsnödiga"-läten men jag fick så klart inte börja krysta utan flåsade på de sista 2 centimetrarna & när barnmorskan 45 minuter senare väl sa att jag fick krysta var det som himmelriket tyckte jag!!!! Krystningen gick hur bra som helst & på bara 14 minuter var hon ute!!! Klockan 07.00 torsdagen den 20/12.....5 timmar efter att jag väckt Jörgen, föddes världens finaste lilla tjej! Hon hade navelsträngen 2 varv runt haslen & ett varv runt kroppen men mådde toppen! Hon var 49 cm lång & vägde 3295 gram.

Allt gick så bra & jag har bara positiva känslor när jag tänker på förlossningen!! Vi hann aldrig prova på någon massage eller andra avslappningsövningar men vi var ett team & kände oss trygga & lugna hela tiden! Vi är så glada att vi gick kursen! Och vi är så ofattbart glada över vår lilla tjej så klart!!!!! Hon mår så gott & är så nöjd med livet! Bara sover, äter & kikar med sina stora blå!

Kram från
Åse & Lilla Hilde i örnsköldsvik