Nåt jag gärna gör om!!

2007-12-03
Anna
anna_kullberg@hotmail.com


Jag var inte direkt orolig inför att föda men hade hört så mycket gott om profylax och kände att jag ville göra mitt bästa för att få en bra förlossning. Vi valde att gå tre kvällar på kurs och det är något jag verkligen inte ångrar! Det jag var mest orolig för var att jag skulle lära mig för mycket om förlossningen och därmed bli mer rädd än jag var innan förlossningen- något som dock inte hände.

Jag hade tre önskemål inför min förlossning- att inte gå över tiden, att den skulle börja med vattenavgång och att det skulle gå snabbt.. orealistiskt jag vet men jag fick otroligt nog som jag ville : )

Sex dagar innan beräknat förlossningsdatum hade vi lagt oss vid tio eftersom min sambo jobbat tidigt, han somnade direkt men jag kom inte till ro. Kvart över elva gick jag upp på toaletten och då gick vattnet. Överlycklig gick jag och väckte min sambo och ringde sen till BB Stockholm. De ville träffa oss inom åtta timmar så de rekommenderade oss att komma in direkt så vi slapp gå upp så tidigt nästa dag. Vi tog det lugnt, åt lite och lämnade några videofilmer på vägen dit. Väl på förlossningen togs en CTG-kurva som visade att bebisen mådde bra och sen fick vi åka hem. Vi var välkomna tillbaka 36 timmar senare för att bli igångsatta men det trodde jag inte skulle bli nödvändigt.

Väl hemma var klockan cirka ett och min sambo somnade igen men jag låg och funderade. 02.15 kände jag första värken och sen blev de ganska snart så kraftiga att jag inte ville ligga kvar i sängen. Tog därför med mig en väckarklocka till duschen och där stod jag och tog tid mellan värkarna. Stod och profylaxandades och tänkte på att det faktiskt funkade riktigt bra. Direkt var det tre värkar på tio minuter vilket gjorde att jag inte trodde på mig själv riktigt så jag stod kvar i duschen i 40 minuter och tog tid innan jag ropade på min sambo att han faktiskt fick vakna. Han kom och ville att jag skulle komma tillbaka till sängen vilket jag inte gick med på. Han började ta tid på värkarna också och blev chockad när han insåg att det nu var en minut mellan värkarna och att de höll i sig en minut. Jag ringde till förlossningen igen och de tyckte att vi kunde stanna hemma ett bra tag till eftersom jag var förstagångsföderska och vi bor nära BB. Men jag ville komma och då var vi välkomna som tur var. Den här gången var det inte lika kul att spänna fast sig i bilen utan det var svårt att vara stilla för värkarna som kom hela tiden kändes det som.

04.15 skrevs vi in på BB och barnmorskan ville köra en CTG-kurva igen så hon ville att jag skulle ligga stilla på rygg 10 minuter. Något som inte var möjligt utan jag låg och skruvade på mig eftersom jag hade ont. Hon bestämde sig då för att sätta en skalpelektrod för att hålla koll på att bebisen mådde bra och samtidigt kunna kolla hur pass öppen jag var. Kommer ihåg att jag väste nåt som ”säger du att jag är öppen tre centimeter vill jag inte var med längre”. Hon undersökte mig och började skratta till min förvåning, sen sa hon att jag var helt öppen så hon behövde inte sätta någon elektrod eftersom bebisen är på väg. Så underbart att höra att jag hade det värsta bakom mig och att jag klarat det utan någon bedövning - bara genom att ha andats rätt! Bestämmer mig därför för att få lite vila och ber om lustgas. Skönt att kapa de värsta smärttopparna!

När krystvärkarna strax började komma växelvis med de riktiga värkarna fick jag inte riktigt till tekniken. Barnmorskan frågade efter ett tag om jag varit på toaletten på länge och det hade jag inte. Hon ber mig därför gå dit med hjälp av min sambo och väl där kommer nästa krystvärk och då förstår jag hur jag ska göra. Jag förstod att hon hade lurat dit mig för att jag skulle ”hitta känslan” men min sambo fokuserade på uppgiften och ville inte att jag skulle lämna toaletten innan jag kissat.. han fick ge sig! Nu testade vi förlossningspallen på barnmorskans inrådan och det var suveränt. Jättebra att ha min sambo så nära och höra honom peppa mig hela tiden. Han tyckte det var häftigt att se så bra vad som hände också.

Krystningen tog 17 minuter innan vår Elsa kom till oss 05.37. Hon skrek direkt och när jag lagt mig i en säng kravlade hon snart till bröstet. Jag syddes lite i ena blygdläppen och fick lite frossa direkt efter förlossningen men mådde annars jättebra. Totalt sett ser jag min förlossning som en jättehäftig upplevelse som jag väldigt gärna gör om!

Några gånger under förlossningen när jag hade som mest ont kommer jag ihåg att jag sa: ”den här andningen funkar ju inte!” men då fick min sambo in mig på rätt spår igen och när jag hade värkvila så pratade både han och barnmorskan om hur mycket andningen hjälpte till. I efterhand är jag otroligt tacksam för den hjälp den gav och andra tips vi fick på kursen. Stort tack till Nadja på Annas Profylax!